Ekostil

JAg längtar till Paris. Det måste jag erkänna. Jag längtar oerhört mycket dit just nu faktiskt. Kanske för att jag legat platt i sängen hela dagen. Eller egentligen längtar jag efter att flyga iväg någonstans.Vietnamn funkar så klart. Berlin också för den delen. Men att åka till Paris om ungefär en och en halv månad och dricka ekolatte och snoka i vintagebutiker. Och dansa can-can i Montmartre.

Nu får vi dansa can-can här hemma istället. Och det är kanske lika fab det med, i vårt nya hus. C’est la vie organic et c’est tres belle.

 Surfade runt i vanlig ordning. Har ni också en sufrutt? Ni vet som ni alltid följer varje dag. Lite nyhetssajter här. Lite bloggar där. Några online communities. Och så ekoshopping, eller ekofönstershopping, eller ska vi kalla det skärmshopping, när man suktar, tittar och ofta inte köper något alls. Så brukar det se ut för mig.

Så och idag. Till slut hamnar jag på Accessora.se en riktig favorit. Och hittar den här sötnosen. Oúest mon Ruban av Mimótic Micola. Tror ni den är eko?

Ha ha ha. Här sitter jag och dregglar nu. En helt vanlig tisdagskväll. Ho-ho det råkar inte finnas någon som har just den här väskan att låna ut över nyår?!

Hej härliga lördag. Uppe med tupparna idag och på G till kurs Dag2. Så kollar jag mejlen och upptäcker detta finfina armband som underbara Josefin Crawfoord designat för Milajki. OMG nu har jag fått en ny oekocraving. Vill ha. Vill ha. Vill ha.

Älskar smycken. Älskar annorlunda smycken. Som från Milajki. Eller House of Harlow 1960, Nicole Richies design. Som det här vackra hårsmycket som Madonna också är förtjust i. Är det eko? Damn så klart inte. Kan jag fippla ihop en sådan själv av mina gamla smycken? Nja. Tänkte ha det som ett veckoprojekt…

Under vår första höstlovsdag åkte vi och tittade akvarium. Jag älskar akvarium. Jag älskar fiskar. Eller nja, jag älskar faktiskt alla djur. Skulle lätt kunna ha minst två-tre katter, några hundar, fåglar kanske till och med en hamster, om det bara var jag som beslutade om det här med djur i vår familj. ”Risken är att det kommer sluta med att du blir en sådan där hennafärgad galen tanta i jättelika lila kläder som öppnar dörren till ett mindre zoo”, brukar Jocke säga. Han har nog rätt.

However, nu har Olivia fått en knäpp. Ja ni som har barn i 6-9 års åldern vet vad jag pratar om. En fix idé som sedan vägrar att försvinna. För ett halvår sedan var det hund. Innan det var det Hello Kitty-prylar och tidigare enögda monster. Bra så. Det är bra med fix ideer. Inget fel i det. Nu har Olivia önskat sig akvariet i 10-års present och jag förklarade att om vi ska skaffa det är det till att läsa in sig om prylar först, vända på för- och nackdelar, räkna på kostnader och skriva upp schema för städningen av det. Allt det ska stämma innan vi ens tänker på att köra hit fiskar, pumpar, växter och en döskalle. Eller skattkista.

Jo. Så idag var vi iväg och tittade. Antecknade. Listade. Frågade om pumpar. Räknade på budget. Skrev upp fiskar. På väg hem slog det mig. ÄR verkligen akvarium ekologiskt? Är det miljövänligt? OMG vad ska jag göra nu, min ögonsten vill ha ett nästa vår.

”Nässpray har jag hört kan få dig addicted – men kan man bli beroende av bubbelvatten med smak?”

Jag säger det igen. Helger utan schema is da shit. Vad urskönt det är. Inga tider att passa. Inget jäkt. Så skönt. Som idag. Trötta efter gårdagens Halloweenfirande har vi mest lajjat framför film, jag och lillplutt. Jocke är ju vid Norska gränsen och testar nya bilar i snö. Efter matshopping i Mörby Centrum lagade vi mat, åt lite ekogodis (läs choklad), tittade på ytterligare en film och insåg att vi är för sega för att orka ta oss till Ane Bruns klimathotskonsert på Södra Teatern. Bra så.

Ane – vi stödjer dig ändå. Så blir jag från ingenstans så fruktansvärt sugen på Loka. Den som smakar skogsbär. Vad är hela den grejen? Inbottlad bubbelvatten är en ekologisk no-no. Så sitter jag här och inget hjälper mot suget. Min tunga är torr som en wettextrasa…

Har man väl startat med en craving är det svårt att sluta. Att tänka på den då. För ungefär tre månader sedan började jag vurma hårt för överknästövlar. För en månad sedan var jag på vippen att överge ekolivet för ett par i brunt mocka. Nu hände det igen. Efter möte blev jag stående som en dregglande hund utanför Belle Shoes. Jag vill ha ett par överknästövlar. Jag vill se ut som Kate Moss gör på bilden. Hon har varit min stilguide sedan jag tog en cig med henne i London 2006. Fast nu vill jag mest ha hennes stövlar. Me wanna. Me cannot…

Idag har jag åkt i fyra vädersträck. Minst. För att slussa och pussla ihop möten, fix och trix. Och det stannar inte där. Snart ska jag på middag hos lillasyster Mette. Hon bor i Hässelby. Är svinsugen på ringa efter en bulle. Innan ekolivet gjorde jag inget annat än åkte taxi, precis överallt. Nu ska jag ju helst åka kommunalt i första hand. Vore det inte så himla skönt, att få luta mig tillbaka i taxi, stänga ögonen lite och i tysthet vara framme på en tjugominutrare.

I fredags blev jag fotad och piffad. Nu skräpar det lila nagellacket kvar. Jag ska snart iväg och intervjua författare Camilla Persson. Ska jag fylla på lacket (som är oeko) eller skämmas att det på tumnageln är ett hål?