
Nu ska ni få höra en riktigt häftig story. Den om hur vi nu fått denna underbara handsmidade klocka från 1708. Under senaste sex åren har det dykt upp en golvklocka i guld och vitt i mina drömmar. Alltså i drömmar som man drömmer under natten. Tjoff har den bara funnits där i något hörn, i olika sammanhang. Inte varje natt, men lite då och då.
Och så är jag på väg till jobbet en morgon, samma väg jag alltid går, ser jag plötsligt exakt samma klocka som figurerat i mina drömmar stå lutad mot en vägg, en klocka med rundade former i vit och guld ca 190cm hög. Vid vägkanten står Myrornas lastbil och lastar upp möbler. Förstås frågar jag om jag kan köpa klockan. Eftersom Myrornas fått ett helt dödsbo att hämta fungerar det inte så att de kan sälja sakerna innan de prissatts.
”Fråga ägarna, de är här”, säger den vänliga Myrornasherren. ”Vi kan säga att eftersom klockan inte är pålastad så tillhör den inte oss ännu”, fortsätter han och blinkar till mig och kvinnan som äger huset.
Jag berättar för ägarinnan att jag drömt om klockan och då dödsboet är efter hennes pappa diskuterar hon saken med sin bror som också är på plats och de bestämmer sig för att skänka oss klockan! Det visar sig att den är en av två klockor som hennes far och mor fått i bröllopspresent. De är handgjorda av snickare och stått i Småland tidigare. Den lite rakara golvklockan fick kvinnan, och den med runda former var menat åt männen. Underbart. Så. Nu har vi en urvacker handsmidad vit klocka med vackra gulddetaljer prydande lounge-hörn an/gästrummet. Och JA, vi har alltid haft bevakningstjänst med larm på hela huset!


Tack universum för världens vackraste present. Underbart. Så. Nu har vi hämtat den på släp den här morgonen och vi hann precis hem innan regnet. Den här dagen kunde inte börja bättre.







[...] 1700-talsklockehuset (!). Ni minns att jag fick en 1700-talsklocka väl? Om inte hittar ni den magiska storyn här> Jo, våra vänner Tove och Christian har i alla fall köpt huset där den fanns och flyttade in idag [...]
[...] kvällen blev vi överbjudna till The Sternudd-mansion, ni vet våra vänner som köpte 1700-talsklockehuset. Christian och Tove hade varit och plockat höstkantaraller. Jag tror aldrig jag sett så mycket [...]