Puh. Vi har äntligen landat. Och JA, jag har mängder roligt att berätta om matlagningskursen med Carmelita. Och JA, mängder ekoguider och andra roligs stories också från Bologna men först måste jag bara få dra en djup PUH igen. Och puh säger jag så där uppgivet samtidigt som jag himlar med ögonen för den här dagen har kantats av kaos vill jag lova. Kaos = SAS. Alla vi känner säger alltid – res inte med SAS vad ni än gör res med KLF, Air France vem som helst utom SAS. Servicen är urusel, värdinnorna trötta och maten seg och kall.
Personligen har jag aldrig riktigt förstått vad de menat. SAS har alltid varit om än slätstrukna ändå proffsiga. Till idag. (OCh tro mig jag är ingen som gnäller för minsta lilla. Det skall mycket till innan jag gör det )Från det att vi, trots specialbeställda business-class-biljetter, fått köa, fått vänta ofantligt långa väntetider till att bli riktigt dåligt behandlade på sista flighten mellan Köpenhamn och Stockholm.
Eftersom de i allt förseningskaos från Bologna till Köpenhamn missat ta med maten (!) var vi redan ganska så yra i skallen när vi landade i Köpenhamn. Tänk sedan att välkomnas av SAS-värdinnor som antingen måste ätit åtta citroner till frukost eller eventuellt inte fått nyp på länge. Scenariot ser ut så här
- Vi väntar med boarding till sist dels för att vi aldrig någonsin står som fån i kön och eftersom vi sitter i business-class dvs säterna längst fram. Smart drag tycker vi både för oss och för resten av planet. Ni vet vad man blir störd på idioter som har säterna längst fram och står där med sina väskor och sinkar palnet, så tänkte vi.
- När vi kommer ombord är således flyget fullt – so far so good – eftersom vi reser business-class har vi också betalt extra för att få extra hand-bagage. Ni vet när man sitter längst-längst fram så finns där inget säte framför där man kan lägga bagage! NEJ och kabinutrymmet då – tror ni att de trevliga värdinnorna har tänkt på oss som betalar extra – HA – så klart inte det är några jävla shoppingbags och skit överallt. När vi undrar vänligt över detta får vi SAS-värdinnesvaret ” Ni har så mycket bagage med er ni får skylla er själva” – ”Vi har två väskor och min lilla handväska och vi som businessclass får egentligen ha ännu mer, hur skall vi skylla oss själva då” undrar vi – fortfarande vänligt. ”Ja men en väska hade kanske räckt”, säger surkarten då.
- Istället tvingas vi gå med vårt bagage längst bak i flyget ”Men, fortsätter vi, vi är redan jätteförsenade hem och då måste vi ju vänta till alla från planet gått ut innan vi kan hämta väskan” . Varpå citron-pagebruden svarar surt ” Ja, kanske inte riktigt sist ni kan kryssa förbi dem som är på väg ut ” Sedan ändrar hon röst en sekund och frågar ”SKulle ni ha något att dricka till maten eller?”
- Jockes väska med hans bok och en ömtålig bilmodell knökar de ned fram i något märkligt kabinutrymme och när han sedan frågar om han kan få sin bok att läsa snörper citronen igen ” Men kan inte det vänta till vi landat, nu har jag lastat säkert sju tunga väskor över den jag orkar inte ta ut den till dig” Då börjar Jocke surna något och förklarar att bilmodellen är ömtålig och att han sa det innan de tog hans väska ” JA men nu är det så här bara”, säger surkarten. Om än ännu surare.
- En annan kvinna bakom oss lade upp sin kabinväska varpå surisens andra survärdinna säger högt och tydligt ” JA det är ju du som får den i huvudet om den ramlar ut, då kanske det inte blir så roligt”
Sjukt är bara riktnumret. Måste erkänna att jag aldrig någonsin varit med om att få så dåligt bemötande. I min lilla glamourvärld har flygvärdinnor alltid haft en liten speciell skimmerstatus. De där Mona-Lisa-leenden som aldrig verkar ta slut, perfekta hållningen, sättet att säga Kaffe – Thé? Att värdigt och vackert kunna gå fram och baklänges i tighta korridorer och dräkter. Perfekt sminkning, perfekta naglar. Idag raserades inte bara en trevlig flygtur hem. Idag rasade stewardessbubblan med sur eftersmak.
- SAS – tänk på att jag faktiskt fram till i dag var en av era trogna resenärer som alltid försvarat er för vänner och bekanta som upplevt dåliga flyg mer er. Kritiken är befogad. Ni borde skicka värdinnorna på charmkurs – eller sluta upp med citronjuicen i loungen!
