Två veckor in i semestern av fyra och vi har kommit till den där punkten. Ni vet när man börjar tappa räkningen på dagar, är det fredag idag eller kanske söndag? Det är inte så noggrant att titta klockan heller. Va? är hon redan tre säger man ibland, när man får syn på köksklockan. Fast egentligen är det strunt samma. Vi bryr oss inte.
Vi har också kommit till den där punkten ni vet när man inser att man aldrig annars brukar umgås så här intensivt, så många dagar i sträck, dygnet runt. När man blir som lite småirriterad på varandra för minsta lilla. VA – stängde du inte dörren ordentligt – nu står den på vid gavel muttrar den ena. Ha ha ha, ni vet banaliteter som annars aldrig har en betydelse, men som nu verkar vara viktiga. För att man märker minsta lilla skillnad för att man har tid att tänka på dem.
Sedan kommer vi till det här med prioriteringar. Vad vi tycker är viktigt att ödsla tid till när man har ledigt och inte är inbokat på något. Där går våra åsikter oftast isär. För Jocke innebär den typ av semesterdag tid att fixa saker – som att tvätta altanen. Eller måla källargången. Åka och rensa vår gamla koloni – ja praktiska saker. För mig handlar semestern om att lata mig, äta glass, åka planlöst in till city, sätta oss först på café sedan kanske på någon uteservering, ta ett glas rosé, ha med badkläder om man plötsligt får lust till det och bara göra sådant som faller en in – bara gört’ .
Där är vi idag. Lite uttråkade, lite irriterade. Jag är för associal för att orka ringa någon att möta upp mig i city. Jocke kör sitt praktiska race. Halvtid in i semestern och här sitter jag och muttrar som en sur SAS-värdinna. Och vet fortfarande inte riktigt vilken dag det är..visst är det en söndag? Eller?
