Jag vet inte hur det är med er. Men sedan jag konverterade till mitt ekoår gör jag inget annat än åker kollektivt. Jo, jag går också förstås, och cyklar när det inte är en halv meter snö, men det här med att åka kommunalt är ibland lika med hjärt-attack. Som imorses. Emellan två möten blir det plötsligt stopp i trafiken. Över 20 minuter står vi stilla mitt emellan två stationer, i bäckmörkret. En resa som annars brukar ta knappt 15 minuter tutti landade på dryga timman och en kvart. Hela tunnelbanan stod still. Och så mycket folk. Blev försenad till ett ytterst viktigt möte med hitflugen person som tyvärr inte går att träffa vid annat tillfälle. Så fruktansvärt pinsamt. Och retligt. Men jag bet ihop och tänkte när tuben stod still där i mörkret, att jag gör det i alla fall för en god sak. För vår framtid!
