Ekostil

Idag startar världens största miljörejvparty. Eller kanske är det mer av en hysterisk tennisvecka i Båstad som just idag kickar igång i Köpenhamn. Och som i vanlig ordning är partyfolkets förväntningar skyhöga i en global masspsykos. (DN, svd, Aftonbladet, Expressen, Metro)

Men det kanske inte är så konstigt. För COP 15 verkar bli världens största FN-möte med fler än 100 regerings- och statschefer, ungefär 18 000 deltagare från över 190 länder, cirka 5 000 journalister och kanske lika många representanter från olika organisationer på en yta av fyra fotbollsplaner. För att på två veckor få stävj på den rådande klimatkrisen, aka en möjlig världens undergång.

Fast till skillnad från Båstad är champagnen som sprutas eko och flygbiljetterna miljökompenserade. För det finns ingen annan utväg, på två veckor avgörs vår planets framtid och då måste alla länder vara representerade. Målet är politisk enighet om nytt klimatavtal, ett avtal som också måste hållas. Av alla länder.

Men som efter två veckors rejvande eller Båstadspartande kan ingen riktigt veta hur utgången blir. Även om festveckornas klimatmöten ger oförglömliga partyminnen kommer baksmällan. Och det är någonstans där det avgörs, blir den hård och hänsynslös med krossade och tomma löften? Eller viftar vi tröttsamt bort den lojt som en liten huvudvärk?

Jag tror det krävs mirakel.

Vad tror du?