Ekostil

Jag tycker alltid det är krångligt att välja ut vad jag ska ha på mig. Testar en klänning, ja den här tar jag tycker jag. Sedan får jag syn på en annan, nej men den kanske istället. Nu har jag rivit ut alla klänningar vi inte packat ihop. Och jag väljer mellan dessa tre;

• Vintage paljett med texten Rock på. Fast den passar kanske bättre på just Rock-konsert?
• James Bond-klänningen, den rosa, är gudomlig men kanske lite för balig?
• Och så har vi svart snygga med glitterpants till, kanske blir den tiptop?

Ja då var vi i full färd med att ordna inför ikväll. 18 personer ska komma hit och så här ser menyn ut för kvällen

• Välkomstdrink: med  rosévin, cider, fruktsoda och färska hallon
• 3-sorters snittar: Pestorullader (gjorda med pesto på smördegsplatta och skjuts in i ugnen), Fetaost på gurka, Finncrisp med slät tonfiskröra (tonsfiskröran görs på tonfisk i vatten, creme fraiche, hackad rödlök, dill och örtsalt och så brer man detta på finncrisp klart)
• Förrätt a la Excel-Micke: Lax Cheviche (recept kommer)
• Varmrätt för dem som äter kött: Ungsbakad oxfilé med krämig murkelsås och hemmagjord potatisgratäng. För oss vegetarianer: ungnsbakad färsk laxfilé med krämig löjromssås (gjord med löjrom, rödlök, skvätt citron och creme fraiche)
• Efterrätt: Säsongens frukter ugnsbakade med vit choklad.
• Dryck: Till detta dricker jag alkoholfri mousserande Billabong (tyvärr hittade vi inget ekologiskt alkofritt mousserande vin någon som har tips?), Jocke dricker specialöl och rött vin (Mauro Primitero) till Mauro ooch vi skålar in nya året i ekoskumpa.

Berätta, hur ska ni fira nyår?

Jag har alltid varit emot folk som gossarnussar med sina hundar som om de vore bäbisar. Fruktansvärt har jag tänkt. Skaffa er ett liv har jag tänkt. Vad håller ni på med har jag sagt. Skaffa en riktig bäbis istället har jag tyckt.

Ha ha ha. Vad tror ni jag själv gjorde idag?. Där satt vi hos veterinären för att vaccinera Coco med sista valpvaccinet och när hon skulle upp på svarta vetrinärsbordet ynkligt liten, då tusselullade jag. Och vem tror ni blev mest förvånad? Ja just det Coco. Hon tittade på mig som om jag vore en galning.

Just nu ser vårt lounge-rum ut som en Hembygdsgård tycker jag. Nu när vi sviffade soffan på skinskan så där och har bord efter varandra. Vad tror ni om långa vita dukar på det här och så guldkandelabrar? Kanske kan vi styra upp det.

Nej nu vet jag, vi hänger en discoboll i fönstret. Det kanske kan styra partajkänslan?

Detta händer mig varje år. Att jag upptäcker att Nyårsafton kommer så plötsligt inpå. Lite som när man missar att klockan ringt på morgonen och vaknar av sig själv, helt groggy. Så känns det nu. Lite groggy.

Eftersom vi ska flytta om två veckor tänkte vi oss hålla Nyårsbalunsen hos oss här. Festa ur lägenheten liksom. Bra tänkt tycker jag, tills vi nu insåg att 18 middagsgäster behöver 18 stolar, 18 tallrikar, 18 glas. Men vilken tur då att Excel-Micke bor runt hörnet, för nu har han styrt upp extrastolar och vi stuvar om lyan för att få plats med ett långbord.

Tack för alla gratulationer! Ja, två av tre v:n är kirrade, villa och vovve. Det är bara volvon som fattas. Men om jag känner Jocke rätt blir det mer Villa, vovve, WMB (BMW)

Det hände så mycket igår så jag höll på att glömma berätta. Vi har fått en liten bäbis. Säg hej till Coco-Chanel. Den lilla släthåriga chihuahuablandisen – Coco-Chanel – Dyredand. Vad tror ni om det va? På översta bilden tillsammans med brorsan. Hon har varit en liten ängel och sov hela natten fram till sex imorses, då bjäfsade hon till och ville ut. Nu packar vi saker tillsammans. Coco tycker det är hur roligt som helst med allt som prasslar och fixas, fast mest av allt vill hon gosa upp sig i famnen och sova lite.

En riktig liten kelgris är hon. Så nu har vi två kelgrisar i familjen, Olivia och Coco-Chanel.

Det blir till att kolla upp ekologiska hundprylar nu. Någon som har tips?

Tänk vad fort en dag kan gå. Som igår. Tjoff sa det bara. Ändå gick vi upp redan vid halv åtta, jobbade, packade, busade, lagade mat, kollade film. Och Olivia och Joakim var och shoppade nyårsskor tillsammans. Hon fick nämligen ett presentkort av honom på julafton – att shoppa nyårsskor tillsammans var hon ville. Ett par gyllene skor blev det till slut. ”jag kommer dansa hela natten”, säger hon här.

Vilket härligt mejl jag fick av Vera. Jag som älskar att få mejl. Och läsarfrågor. Och mejl. Härligt att starta den här veckan med dessa ord (heart)

Och vad roligt att jag finns i tidningen TARA. Det måste jag kolla upp, har något svagt minne om att Amelia intervjuat mig men har inte sett resultatet! Fortsätt gärna att skriva, komma med tips och frågor om ni har till tanja@ekostil.se . Här under kategorin Läsarfrågor & Svar – kan ni läsa om frågor jag fått tidigare och som jag svarat på.

Hej nya veckan! Nyårsveckan. Klockan är åtta, Olivia sover fortfarande som en stock och så här ser jag ut när jag är på väg till kontoret! Jag och Jocke jobbar som bekant hemifrån för tillfället. Så vårt kontor (ha ha ha) är belagt i tv-soffan, undan alla kartonger och idag iklädd vintagefejkpälsväst och stickad mössa. Ett bra tips en bad-hair-day, mössan alltså. På schemat denna vecka;

• Gå till vårdcentralen med Olivia och hennes fruktansvärda hosta hon fick efter svinefluvaccinet för två månader sedan (!)
• Boka flyttfirma, boka flyttstäd
• Jobba, skriva texter och fixa inför första två galenpannaveckorna i januari
• Fixa ekomiddag till mina föräldrar som nu kommit till Stockholm från Trollhättan
• Ordna en ekologisk (så gott det går) nyårskalas för 20 personer hos oss. Excel-Micke och Emelie kommer också att hjälpa till med maten.

Ha ha ha. För ett år sedan var detta inte vad jag skulle sukta efter. Och då menar jag inte solcells- och lågenergilampor. Utan att det är lampor överhuvudtaget för trädgård och utomhusbruk. Nu känns plötsligt Varuhus för huset som det absolut mest naturliga sysselsättningen

Jahapp. Då var julstöket över för i år då. Känns det inte lite vemodigt när det plötsligt blir tyst hemma igen. Lite ödsligt. Och med snön som ligger som ett puder utomhus tonar också ned ljuden. Men skönt också på något vis. Man får tid att tänka.

Jag tänker på året som gått. Att jag nu sedan 4 juni lever helt ekologiskt. Att alla val varje dag, varje minut ska vara så gröna som möjligt. Jag tänker på vad som varit svårt under året, vad som varit roligt. Vad jag kommer att skratta gott åt, vad jag kommer att minnas extraspeciellt mycket. Vad som gjort mig upprörd. Allt sådant tänker jag på nu när det blivit tyst i vår lägenhet, där jag sitter och bloggar bredvid högvis av kartonger.

Jag ska sammanfatta min årskrönika till er under kommande vecka tänker jag mig. Blir en bra och rolig krönika.

Jocke har fått någon slags knäpp. ”Nytt år, nytt liv i villa och ett nytt namn ska vi ha”, tjoar han här. ”Det är nystart nu älskling nu byter vi namn”.

Jag tycker Andersson är ganska trevligt. Mr & Mrs Andersson liksom. Jocke tycker det är hur tråkigt som helst. Därför har han kämpat ihop några olika efternamnsförslag. Som dels är saliga blandningar av våra namn, dels smeknamnet på hans pappa och sedan förknippat med hans jobb. Jag vet inte riktigt, jag försöker fundera på de här:

• Tanja och Joakim Dyredand (omvandlat från Danderyd)
• Tanja och Joakim Jirlander (våra namn ihopkokade med ett derslut)
• Tanja och Joakim Swisser (hans pappa kallas för Swisse)
• Tanja och Joakim Autoborn (jag tycker då kanske Ekoborn haha)

Vad tycker ni? Kommentera. Ni kanske har ett bättre förslag. Roligaste kommentaren vinner en hemlig ekopresent!

Plötsligt händer det bara. Och nu syftar jag inte på att jag skrapade 50 kronor på jultriss, nej, igår när jag slentrianöppnade ekostilsmejlet för dagliga uppdateringen hade jag fått mejl av en Niina. Som undrade om jag var samma Tanja som på 80-talet bodde i Småländska minipluttstaden Oskarshamn. Där Niina, min lillasyster Mette och jag bland annat hade en Mysteriklubb och löste mysterier på löpande band. Sedan hade vi en pakt att träffas på Kyrktrappan klockan 12 ett datum, som ingen av oss höll. Ha ha ha. Så roligt. Så klart att jag är samma Tanja! Extra roligt också att hon följt min blogg sedan evigheter och inte reflekterat över att jag är jag och att vi faktiskt umgicks som systrar då. Utan nu köpt tidningen Leva! till sin mamma i julklapp som sett att det var ett reportage om mig där!

Det ännu sjukare är, att veckan innan jul satte vi igång med att rensa i Olivias rum och småpacka undan sådant som vi kan. Då hittade jag en av dessa ”Mysteriedagböcker” som vi skrivit och skrattade gott och undrade i mitt stilla sinne vad Niina kanske tagit vägen. Plopp, nu hör hon av sig och mår primaballerina, lever med kossor, hönor, katt, hund och stor familj i Småland. Underbart.

Niina – vi får sätta upp en ny pakt och se till att träffas snart för update. Kanske finns där några mysterier nu med att lösa :)

Är så eko det kan bli. Nu känns miljöstationsångesten långt borta. Jag är just nu i himmelriket. Ekoostar så långt ögat når. Här tänker jag sitta nu. Som en liten husmus och snuffa ost. P.s ser ni att det är helt tomt nu under tv:n? ds

Alltså jag skämtar inte. När vi nu skulle slänga julhelgens källsortering, fick vi åka till fyra (!) miljöstationer innan allt skräp var slängt. Först den vid Mörby Skolan, sedan till Mörby Centrum och sen till den mitt-emot Danderyds Kyrka och slutgiltigen pantade vi flaskor och slängde kartongerna vid Arningen Centrum. Puh. Blir svettig av att bara berätta detta. Detta tog kanske halva vår kväll vill jag lova.

Why tänker du då. ”Why”, skrek vi i bilen. För att alla, ALLA, miljöstationer var fullsmäckade. Tryckte man in en pinal flög det ut en på andra sidan. Som i en fars. Nu är vi helt slut. Och när vi nu bänkat oss här med eko-ostbricka för att se andra delen av Läckbergs Stenhuggaren undrar jag så klart om detta var så miljövänligt?

Joakim och jag är Yin och Yang. Vi är varandras absoluta motsatser i mångt och mycket. Spännande ibland. Ibland rent katastrofalt. Som nu när vi ska flytta. Jag har flyttat så många gånger i livet att jag tappat räkningen, syrran propsar på att jag snittar på drygt 20-talet jag förfaras över att det kan vara fler gånger.

Så för mig är det här med flytt ett sätt att rensa. Att slänga saker, det är kanske det bästa jag vet. ”Ut med det gamla in med det nya, skriker jag och hivar saker som jag inte tittat på under tre år.

Jocke, däremot han älskar att samla sina prylar. ”De har affektionsvärde”, är hans favoritfras. ”Ska vi verkligen flytta tomma och dammiga 7-up flaskan och den här Coca-Colaflaskan”, försöker jag. ”Men den där flaskan fick jag när jag var tio, den måste flyttas med, säger han med hundögon. ”Varför har vi jättekottar på ett helt hyllplan” säger jag oförstående. ”De har jag fått som barn”, säger han nöjd. ”När kommer du titta på dina PRESS-LEGITIMATIONER från olika biltestresor?, undrar jag och håller upp Badges. ”Jag vill ha dem kvar tills jag blir pensis, säger han stött.

Så där håller vi på. Jag försöker slänga, han hämtar tillbaka. Som Jo-jo håller vi på. Som piff och puff. Varför känns det som det kommer att ta tre veckor att få ihop fem kartonger?