Det slog mig nyss att jag lider av partiell multitaskingförmåga. Ibland är jag mer som en man. Klarar inte av två saker samtidigt. Exempelvis. Kan jag inte gå på stan med någon och samtidigt berätta en spännande story. Som att min telefon på riktigt föll i två delar varav den ena delen flög in i en fax och förstörde hela maskinen. Då. Måste jag stanna upp med den jag pratar med.
Men nu. Ikväll. Klockan är nio och jag sitter och fixar med presentationsmaterial till imorgon. Och skriver artiklar samtidigt. Så tittar jag först på Idol 2009. Förundras över hur fruktansvärt duktiga talanger som finns. Nicole. Vilken dress. Tove vilken röst. Men Andreas Carlsson – shades inomhus? Jag vet inte.
Men det stannar inte vid detta. Nej fruktansvärt med flodvågen. Nu går rysningar genom kroppen. Skriver lite på presentationen. Och zappar över till Inlåst. Alltså programmet inlåst. Har ni sett det? Sju ungdomar som levt kriminilla liv ska bo inlåsta i 12 dagar i fängelse. Allt för att förhoppningsvis ändra sitt liv.
Det är här någonstans jag totalt tappar fokus. Multitaskingförmågan är som bortblåst. En mamma gråter. Hennes som är 16 år. Han kallar henne fitta och är hårdhänt. ”Skulle det varit din sambo hade du anmält honom, men det gör du inte med ditt barn”. Han är 16 år. 16 år!
Fan vad förbannad jag blir. Jag blir så förbannad så att jag inte riktigt vet vad jag ska göra. Och då syftar jag inte på min förmåga att just nu inte kunna göra flera saker samtidigt. Nej jag blir så förbannad på curlingföräldrarna som fortsätter stryka skjortor, lulla med kidsen och inte drar ned klacken och säger vad som är rätt och fel.
