Ekostil

”Låt den rätte komma in”-teamet kalasar på min korsrygg”

Så känns det just nu.Vad är hela den här grejen med att det ska vara så sjukt jobbigt att vara kvinna. En gång i månaden?

Jag äter Omega-3. Promenerar. Tar hand om mig. Ändå går pms-smärtorna beserker. Wild beserker. Inte nog med det. Jag lipar också. För allt. Nyss såg jag reklamfilmen för pensionsförsäkringar och tårarna bara rann.

Tack lillsyster Mette – gud vad jag älskar dig systeryster för att du alltid finns där när jag lipringer. Nä. Inget Halloweenparty ikväll, mein lieblings. Det blir soffan, en varm filt, ekothé och en blodig vampyrfilm. Och nej, jag behöver inte klä ut mig ikväll, är skräckinjagande nog som jag är!

Här sitter jag med journalisten Anna på halvekocaféet Vurm och blir intervjuad. För tidningen Leva!  En tidning med slogan ”Lev ditt bästa liv!” tycker jag är härligt. JAg känner mig genast så levande och glad av att sitta här. Att jag har ögoninflammation i vänster öga gör mig absolut inget faktiskt. Eller att Vurm är inplastat i byggplast och att det rasar prylar från taket utanför eller att strömmen går av titt som tätt. Som att vara med i en film är detta..

Godmorgon fredag. Är något trött efter gårdagens galej, men roligt hade vi. Star-PRs Starbar först där jag och Andreas B mötte upp finest.se’s lovely Fredrika Jonsson och Mika Svensson. Det är något speciellt med Star-PR. Alltid när man träffa Stardonnorna blir man glad. För det är som Andreas B uttryckte sig ”alla ser snygga, framgångsrika och levnadsglada ut på STar-PR”.

Petré Events eminenta filmgala för ”Trubbel i Paradiset” var hysterisk, stjärnspäckad och rolig på alla sätt och vis.Tyvärr laddade min telefon ur sig under STarbaren så alla bilder har jag fått sno från Fredrikas blogg. Vince Vaugh fick jag några ord med på röda mattan (läs två sekunder), hans ekotips kommer upp inom kort. Malin Åkerman var både urgullig, lite blyg och kändes otroligt jordnära. Härligt tycker jag. När människor inte låter framgångarna stiga åt huvudet. Love it.

Filmen var en typisk Hollywoodfeelgoodmovie. Varken mer eller mindre. Med ett förutsägbart slut, men som ändå ger den där härligt måbraiga känslan efteråt. En perfekt bakisfilm, när man ligger på sofflocket och ändå inte tänker röra sig ur fläcken, tänker jag mig.

Efterfesten på Sturekompaniet var om ännu mer hysterisk, stjärnspäckad och fylld med drinkar, god buffé och glatt mingelfolk. Och när vi hittat till VIPavdelningen med Rafael Edholm, Rolf Lassgård, Andreas Carlsson, Shirley Clamp, Börje Salming, Danny med flera ville Fredrika, Mika och Dina aldrig gå. Jag däremot tackade för mig ganska tidigt för att vara pigg som en nyponros till intervjun med Tidningen LEVA.

Tack Johan Petré och Petré Event för en fantastisk kväll.  Mer mingelbilder av Karina Ljungdal för finest.se hittar ni här

Schemat för idag är fullsmockat. Bra så. Härligt faktiskt. Först blir det till att skriva så att fingrarna brinner, sedan blir det Starbar på Star-PR. Älskar deras barkvällar. Fast det blir bara en kortis där, för sedan blir det till att hasta till Petré Events eminenta premiärvisning av filmen Trubbel i Paradiset. Vince Vaugh och Malin Åkerman minglar vi med! Helt okej torsdag faktiskt om jag får säga..

Nä nu j***lar. Jag sitter och hyperventilerar här. Ni som följt min blogg vet att jag sällan blir riktigt förbannad. Eller att jag beter mig som en trädkramare. Men nu tänker jag göra det. För jag sitter här som en vattenbuffel faktiskt, fast då utan jätteman. Back to business idag och så får man detta i nyllet det första som händer när vi satt oss till rätta i en FULLSMOCKAD buss. Okej att vi måste åka kommunalt, men vad är prylen med att inte sätta in extrabussar när ändå halva höstlovssverige beslutat att åka samma buss. Nåja. Det är inte det som gör mig så upprörd.

Nej. Det är Ullared. Metro kör lågprismekkalandet både på framsidan, i ”vi-som-jobbar-på-metro-tipsar-rutan” och på ett helt uppslag (Metro). Allt inför dokusåpastarten om vad som egentligen händer när busslaster av männiksor från hela landet envisas med att gå köpbananas och handla tre rutiga halvfabrikatsskjortor till priset av två. FÖR DET ÄR JU SÅ BILLIGT.

Att skjortorna sytts av kvinnor som måste sälja sina döttrar på sju och nio, äh, det bekommer väl inte mig. DET ÄR JU SÅ BILLIGT. Att det tar timmar i bil, buss och tåg för att åka dit. Skit i miljön, skit i allt. FÖR DET ÄR JU SÅ BILLIGT.

Om jag ska vara ärlig trodde jag faktiskt att det här med Ullared försvann när 80talsaxelvaddarna hamnade i det runda arkivet. Eller så klart att jag fattat att det inte försvann. Bara att det förhoppningsvis hade blivit bortglömt. Men ack nej. Ullared har kultstatus förklarar Strix Television om varför de tänker köra dokusåpan. Kultstatus? Vad kommer härnäst. Kolkrafverk? Det är kultigt. Hur kult som helst.

JAg får inte ihop det. Tills jag bläddrar förbannat vidare i Metro. I en annan liten minitinywinyartikel står det att folk tycker att det är för dyrt att välja kravbananer istället för vanliga. Men ahaaa det är ju där skon klämmer. Halvfabrikatskon är det som klämmer. Det är snålheten som äter upp förnuftet. Oj, Kravbananen kostar tre spänn mer, det är för dyrt. Nä jag köper inte EN kjorta av ypperlig kvalitet, nej tre, FÖR DET ÄR JU SÅ BILLIGT. Visst initialt kanske eko och miljövänligt är  dyrare. Men behöver vi köpa så mycket av allt då? Behöver vi konsumera hela tiden?

Och att i TV pusha för köphysteri av oekologiska halvfabrikat på snart 10-talet känns så passé. Det känns så förlegat. Okej att vi gjorde det ovetande på glada 80-talet, när det bara var party all night long. Men nu. När vi vet hur vår planet mår. Så känns detta som ett skämt. Ett verklighetens Truman Show, där vi plötsligt får reda på att lamporna utanför är iscensatta av någon snitsig regissör. För det kan väl inte vara på riktigt som folk åker dit, snålar in på sin framtid för att köpa tre par av allt för priset av två?

Kan varmt rekommendera Etnografiska. En heldag blev det faktiskt med firandet av de döda. Och maten. Maten på Matmekka är eko och närodlad. Till och med pinnglassen de säljer är ekologisk. JA, jag skulle kunna tänka mig att flytta dit faktiskt. Är helt övertygad om att jag inte skulle märkas nämnvärt bland alla indianer och andra urinvånare..

Under vår första höstlovsdag åkte vi och tittade akvarium. Jag älskar akvarium. Jag älskar fiskar. Eller nja, jag älskar faktiskt alla djur. Skulle lätt kunna ha minst två-tre katter, några hundar, fåglar kanske till och med en hamster, om det bara var jag som beslutade om det här med djur i vår familj. ”Risken är att det kommer sluta med att du blir en sådan där hennafärgad galen tanta i jättelika lila kläder som öppnar dörren till ett mindre zoo”, brukar Jocke säga. Han har nog rätt.

However, nu har Olivia fått en knäpp. Ja ni som har barn i 6-9 års åldern vet vad jag pratar om. En fix idé som sedan vägrar att försvinna. För ett halvår sedan var det hund. Innan det var det Hello Kitty-prylar och tidigare enögda monster. Bra så. Det är bra med fix ideer. Inget fel i det. Nu har Olivia önskat sig akvariet i 10-års present och jag förklarade att om vi ska skaffa det är det till att läsa in sig om prylar först, vända på för- och nackdelar, räkna på kostnader och skriva upp schema för städningen av det. Allt det ska stämma innan vi ens tänker på att köra hit fiskar, pumpar, växter och en döskalle. Eller skattkista.

Jo. Så idag var vi iväg och tittade. Antecknade. Listade. Frågade om pumpar. Räknade på budget. Skrev upp fiskar. På väg hem slog det mig. ÄR verkligen akvarium ekologiskt? Är det miljövänligt? OMG vad ska jag göra nu, min ögonsten vill ha ett nästa vår.

Jag och min ögonsten Olivia 9,5 år, vi har höstlov. Hur skönt som helst. Två hela lediga dagar ledigt från jobb och stress. Känns som en oändlighet. Så här ligger jag och skräpar och klockan är nästan tio. Och på schemat dessa två dagar är det Manga-utställning på Etnografiska Museet, tv-produktion på Tekniska Museet och så ska vi åka och titta på akvarium. Fast jag skulle lätt kunna ligga här. Hela dagen och lukta Rich Hippie ..

tycker jag ska smitta av sig. Vad gör man väl annars när man sitter på toa? :o

Sådärja. Söndagmorgon 09:20. Vi är uppe med tuppen. Olivia ska gå på den här showen ”Walking with Dinosaurs” på Globen idag med farmor och vi ska träffas på Gullmarsplan 10:15. Eftersom vi bor i Danderyd tar den här lilla trippen till söder om söder runt en timme. Bra så.

Klockan ringer kvart över åtta. Jag snoozar till tjugo över och hoppar in i duschen. Skakar liv i min stackars nio och ett halvtåring (annars är hon uppe och hoppar hopprep runt nio men inte idag) och så äter vi frukost. Vid nio tänker jag mig att bekräfta att det verkligen är 10:15 som vi ska ses vid Gullmars. Ringer farmor. Inget svar. Som en sann projektledare försöker jag få tag på min före detta man, han kanske har ändrat planen. Inget svar. Jag ringer för säkerhets skull hans nya fru också på mobilen. Nada svar.  Ringer farmor igen. På alla telefoner. Inget svar.

Nu börjar jag bli förvirrad. Hade vi sagt 10:15? Är det farmor som ska gå med kidsen? Varför vägrar folk att svara i telefon? Till slut får jag tag på farmor ”men kära Tanja, det är vintertid idag. Klockan är bara strax efter åtta. Vi har knappt gått upp än, vi ses kvart över tio som planerat, hej”

Jaha. Då har jag gjort det igen. Glömt att ställa klockan. Till vintern tar man in utemöblerna (drar en timme tillbaka) Till sommaren ställer man ut utemöblerna (drar en timme framåt). Ska det vara så svårt att komma ihåg!

”Nässpray har jag hört kan få dig addicted – men kan man bli beroende av bubbelvatten med smak?”

Jag säger det igen. Helger utan schema is da shit. Vad urskönt det är. Inga tider att passa. Inget jäkt. Så skönt. Som idag. Trötta efter gårdagens Halloweenfirande har vi mest lajjat framför film, jag och lillplutt. Jocke är ju vid Norska gränsen och testar nya bilar i snö. Efter matshopping i Mörby Centrum lagade vi mat, åt lite ekogodis (läs choklad), tittade på ytterligare en film och insåg att vi är för sega för att orka ta oss till Ane Bruns klimathotskonsert på Södra Teatern. Bra så.

Ane – vi stödjer dig ändå. Så blir jag från ingenstans så fruktansvärt sugen på Loka. Den som smakar skogsbär. Vad är hela den grejen? Inbottlad bubbelvatten är en ekologisk no-no. Så sitter jag här och inget hjälper mot suget. Min tunga är torr som en wettextrasa…

Med svartmålade ögon och blodsugarblick. Tja, som en vanlig kväll på Stureplan alltså. Happy Halloween!