Ekostil

”Only great minds can afford a simple style”

har en av 1800-talets mest komplexa franska författare Mari-Henri Stendhal sagt. Nu kanske inte hans porträtt gör uttrycket rättvisa, men jag är beredd att hålla med honom. Skepparkransen till trots.

Varje höst startar mitt nya år. Det gör den aldrig i januari. Utan nu. Det vill säga från och med september i år till september år 2010. Som vanligt styr jag upp långa listor. Med målsättningar ordnade i kategorier. Var ska jag bo, vad ska jag jobba med, vilka umgås jag med. Vad gör mig lycklig. Hur är mitt förhållande. Plus och minus. Svart eller vitt. Radikala dramaändringar.

Villa tittar vi på. Där är ni med mig och vi ingår numera i den sekten. Nästa mål är en utställning som kommer att gå av stapeln i mars. Till den ska jag kreera konst. Och så har jag min bok att skriva på. Det gör jag också. Skriver alltså. So far so good.

Men jag har ingen stilikon. Och det vill jag ha till mitt nya år. Kanske att jag saknat just stilikon hela mitt liv. Kanske är det därför jag alltid är försenad. Minst 20 minuter får man räkna mig försenad. Från allt. Är bristen på stilikon kanske orsaken till alla kaotiska mornar, som liknar ett stycke Wagneropera framför spegeln. Eller som en tornado på speed brukar Joakim säga. Slutresultaten av klädkombinationerna blir, snällt sagt, lite personliga – Bizarro ringde och ville ha tillbaka sin stil. Jag som trott att det saknas mig en fashionista-gen.

Nej en modeguru, en ultimat donna, är min räddning. Det enkla har jag alltid suktat efter. Det stilrena fast med en lekfull knorr. Och så något personligt på det. Coco Chanel blippar jag på just nu. Jaqueline Kennedy. Audrey Hepburn. Jag tror vi har det. Jag tror jag har det.

Mari-Henri – jag har bara en sak att säga, Great minds think alike. Hösten ser jag fram emot i en simple-style in a great mind!