Ekostil

Jag är helt kär. Varje morgon ser jag fram emot att tvätta mina händer. Eller nej, jag ser fram emot att tvätta händerna konstant. Anledningen är nya ekologiska BLIW-tvålen som doftar Timotej. Nu får man ju inte överdriva det här med tvättandet så klart. För att spara på miljön, vattenvise tänker jag mig då. Men eftersom jag är en hypokondriker och övertygad om att jag både haft rabies och malaria (fast inte samtidigt) och nu Svininfluensan knackar på dörren. Tänker jag mig inte stoppas. Jag kommer gnugga mina tassar om och om igen. Och dofta timotej.

”Augusti, här är vi”

Vilken månad då. Skönt att vara på plats på kontoret igen. Lite ordning och reda i budgeten. Så här har augusti månad sett ut;

Update Augusti månad 4 556 kronor jämfört med att jag tidigare snittat 9 900 kronor: Till skillnad från junimånaden har jag ätit mycket panikartade luncher nu när business kickat igång igen. Ingen taxi den här månaden! Har dock köpt några kläder plus en fantastisk Tommy Hilfiger-bag – allt second hand så klart. Mest pengar går det till – tadaa – MAT. Fast det är fortfarande mycket billigare än jag trott!

Vad som inte står med i beräkningen är mitt hår. Det färgade jag i naturlig hårfärg men förlängningen kanske inte kan ses så eko precis. Fast med inrådan från min kära frisör Maria kom vi underfund med att jag kommer att använda både plattång, locktång och hårblås mycket mindre nu när jag har långt hår! Kostanden för hela kalaset ligger på ca 7 000 SEK och då håller det ett halvår!

På minuskontot: (det som är i gränslandet för oeko eller totalt oekologiskt som inhandlas i rena katastroflägen)

• Håret då kanske…det är ett gränsfall i alla fall…
• 2 flaskor ramlösa på stan, en gång när jag satte ett naturgodis i halsen och höll på att dö, en gång när jag jobbade helkväll på filmlansering och till slut höll på att svimma.
• Tandkräm, tuggummi Jag måste ta hand om mina tänder darlings!
• 2 stycken oekologisk kaffe-soya-latte-med-vaniljsirap. Som jag fick på stan av en bekant som inte visste om mitt ekoliv!

håller jag på här. Eller som en galen Martha Stewart. Det är bara att välja och vraka. Bland pryda hemmafruhushållspersonligheter. Take a pick. Den är jag. Det blir parmiddag med Malin och Fredrik. Ekologisk fisksoppa har jag fixat. Med grönsaker och örter från eget land. Tror ni jag är stolt? He he he. Stolt är bara riktnumret. Ser ni också att jag kör Chanel-looken? Jo-jo, lite rouge, inget mejk på ögonen och så röda läppar. Och så pärlor på det!

Idag känns längden också  jättebra!

Star-PRs barkväll. A.W med tusentals snygga höstboots. Och inga är eko. Nu sitter jag och suktar som en marskatt i smörkola. Tur att Alex Erwik med man plus alla Star-PRladies är här. Så de kan hålla min hand.

Maria. Jag är jättenöjd med håret!

Snygg färg också, fick ett mejl av Camilla Läckberg imorse ”Brunetter rockar” skrev hon. He he he. Så klart vi gör. Nu blir det till att rocka in i glasögonen, åla in sig i dräkt, high heels och springa på planeringsmöten!

”Den mustiga bruna hårfärgen? Det finns ingen hund begraven i den”

För drygt tre månader sedan läste jag min första Läckberg-deckare; Sjöjungfrun. Man kan passa på bollen och så kan man passa på bollen. Kanske att jag är bland de sista i Sverige med att läsa Läckberg, men  jag var ju nästan sist att börja tänka ekologiskt också. ”Att göra en sak är bättre än att inte göra det alls”, som Hillevi – min gamla lärarinna brukade säga.

Allt detta är norske författare Joe Nesbös fel. Eller förtjänst kanske jag hellre skulle säga. Deckar-gengren har för mig under säkert sju år, varit lika borta som en sovande Britney på gräs. Det vill säga förvirrat deckad. Istället har jag slukat dokumentärromaner, reportageböcker om svenska maffian, italienska maffian, biografier och Stockholm-Noir.

Bra så. Men när jag nu startade ekolivet inträffade ett stort dilemma. ”Va ska du köpa böcker, det är väl inte eko”, skrek folk i min närhet. Damn. Typiskt. Alltid ska det finnas en baksida av myntet. Eller fyra sidor finns det egentligen. Av ett mynt alltså. Så kom jag på det. Så klart jag får införskaffa böcker, de måste bara vara beggade, eller ännu hellre bytlånade. Wohoo. Perfekt. Semesterräddningen var här. Lyckan total.

Snömannen av Nesbö var den första av böckerna. Och utan att jag han säga blåbärspaj tre gånger, hade jag återigen väckt ivern, det outgrundliga suget tillbaka till deckarnerverna och nagelbitartegelstenarna. Sjöjungfrun blev min nästa bok. Och herregud sedan vilken story. Och så brutal. Så vacker. Så välskriven. Nu snart tre månader senare har jag superslukat ALLA hennes böcker ( tyvärr i total oordning då jag inte hittat dem beggade i rätt ordning). Hur kunde jag ha missat denna Läckberg?

Jag har ju intervjuat henne för tv - bland annat på Arn-premiären förra året. Och så har vi setts på röda-mattan-tillställningar lite hip-som-hap. Och som jag innerligt önskar nu att jag haft chansen att verkligen prata författarskap och storytelling, istället för meningslöst prat om väder och vind.

Men så händer något riktigt oväntat idag. Jag är hos min frisör Maria, som jag berätttade om i lördags. Sitter med Läckbergs första bok, Isprinsessan och kan inte slita mig. Maria fixar, donar, lägger i förlängning med Great Lengths, det tar fyra timmar.  Så frågar hon till slut vad jag läser. ”Läckberg, säger jag, första boken. Så sjukt spännande. Är nu snart klar med denna och det är den sista boken jag har kvar”.

- Camilla Läckberg? vet du, hon klipper sig hos mig, vet du inte det, säger Maria. Jag gör hennes hår. Hon är fantastisk och så rar. Och snygg. Hon ska komma hit i veckan och också färga och fixa lite extrahår. Hon ska tydligen dela ut pris på fredag. Och inte nog med det. Jag färgar dig och henne i exakt samma bruna mustiga färg. Ni har exakt samma färgsammansättning. Och löshår också för den delen.

Hm. Jag visste det. Nu när jag sitter här och sliter med boken (alltså min bok, Isprinsessan läste jag ut på tunnelbanan hem) så vet jag. Att det är i håret styrkan sitter. Även om det inte är mitt eget.

Just det. Här är hennes blogg..

”Only great minds can afford a simple style”

har en av 1800-talets mest komplexa franska författare Mari-Henri Stendhal sagt. Nu kanske inte hans porträtt gör uttrycket rättvisa, men jag är beredd att hålla med honom. Skepparkransen till trots.

Varje höst startar mitt nya år. Det gör den aldrig i januari. Utan nu. Det vill säga från och med september i år till september år 2010. Som vanligt styr jag upp långa listor. Med målsättningar ordnade i kategorier. Var ska jag bo, vad ska jag jobba med, vilka umgås jag med. Vad gör mig lycklig. Hur är mitt förhållande. Plus och minus. Svart eller vitt. Radikala dramaändringar.

Villa tittar vi på. Där är ni med mig och vi ingår numera i den sekten. Nästa mål är en utställning som kommer att gå av stapeln i mars. Till den ska jag kreera konst. Och så har jag min bok att skriva på. Det gör jag också. Skriver alltså. So far so good.

Men jag har ingen stilikon. Och det vill jag ha till mitt nya år. Kanske att jag saknat just stilikon hela mitt liv. Kanske är det därför jag alltid är försenad. Minst 20 minuter får man räkna mig försenad. Från allt. Är bristen på stilikon kanske orsaken till alla kaotiska mornar, som liknar ett stycke Wagneropera framför spegeln. Eller som en tornado på speed brukar Joakim säga. Slutresultaten av klädkombinationerna blir, snällt sagt, lite personliga – Bizarro ringde och ville ha tillbaka sin stil. Jag som trott att det saknas mig en fashionista-gen.

Nej en modeguru, en ultimat donna, är min räddning. Det enkla har jag alltid suktat efter. Det stilrena fast med en lekfull knorr. Och så något personligt på det. Coco Chanel blippar jag på just nu. Jaqueline Kennedy. Audrey Hepburn. Jag tror vi har det. Jag tror jag har det.

Mari-Henri – jag har bara en sak att säga, Great minds think alike. Hösten ser jag fram emot i en simple-style in a great mind!

Jag kanske kan få följa med dig nästa gång? Om det blir en ny gång? Stackars Fugelsang. Alltid är det något, är det inte kastvindar så är det bränsletjafs (svd, dn, aftonbladet, expressen , metro )Men när det väl blir får jag väl följa med?

Vad säger du, ett stycke energisk donna, med ett leende större än Italien på bredden, fantastisk kock och en riktig glädjespridare. Och så kan jag få lite ekohyfs på de där rymdvandringarna. Frystorkade linser, rödbetsjuice, falafel intravenöst – det är grejer det vill jag lova.

Jag: Men älskling det är augusti och äntligen skönt och varmt igen.

Olivia 9,5 år: Men ändå. Vad mysigt när vi gjorde snöänglar!

Jag: Mmm.

Vad som försiggår i dessa nioåringshjärnor kommer ingen någonsin kunna förklara.