Ni förstår kanske inte, men jag är så till mig. Som ett litet barn ler jag här. Detta är total lycka. Jag ler som en nykär person. Ni vet vad jag menar, med ett sådant där leende på läpparna som aldrig försvinner. Fånigt, härligt, bubblande leende. För att man minns den senaste natten, eller de där tolv timmarna vi strosade genom stan, fortsatte hem, älskade. Sov lite. Älskade igen. Låg och tittade på varandra. Ingen sade något. Endast andetagen räckte.
Så är det nu att komma till vår 100kvm kolonilott. Det här har hänt sedan vi fick den i början av juni.
1. När vi fick den
2. 2 veckor efteråt; nu har vi mullat och gjort iordning en plätt för japansk trädgård.
3. 3 veckor efteråt; vi sätter potatis, sår morötter, lök, rödbeta, ruccola, dill, persilja, mynta, oregano, jordgubbar, jordärtskocka, pumpa, ärter, smörgåskrasse. Vi flyttar blommor och grödor.
4. En månad efteråt; Nu växer det så att det knakar, lägg märke till jordärtskockan vid vita spaljén på högra bilden.
5. Så här ser det ut nu, efter vi lade plattor igår. Jordärtskockan syns nu till vänster om spaljén efter vi flyttat spaljén. Jordärtskockan är numera 160cm!
Här ser vi ingången, ärtorna, potatis, morötter, dill och allt annat vi odlat!
Detta skördade vi igår. Nu har leendet inga gränser längre. Jag är kär. Kär som en klockarekatt.
